Ett inlägg från Facebook i oktober

raserad skola

Den förstörda skolan i byn Kunchok

I skuggan av den flyktingkatastrof vi allra flesta står bedrövade och sorgsna inför fortsätter Nepal att bygga upp samhällen som raserades i jordbävningen i april.

Vi som jobbar för organisationen Make a Kid Smile har ett särskilt fokus på skolan i den avlägsna lilla byn Kunchok. Där får idag 128 barn undervisning i tält som Röda Korset satt upp. När barnen inte undervisas där fungerar tälten som skydd för befolkningen. Det är inte mycket av byns bebyggelse som finns kvar.

Vi har ett insamlingsmål på 20.000 USD för att få upp byggnader med lokaler, elektricitet och toaletter för att barnen ska få möjlighet att ha ett någorlunda normalt liv. Vi har kommit en bra bit på väg, men ännu saknas en rejäl slant.

Vi förstår att det kan kännas svårt att räcka till, knepigt att hjälpa alla behövande, men om du har exempelvis 50 kr över för barnen i Kunchok skulle vi vara så evinnerligt tacksamma. Det betyder inte att vi slutar brinna för alla människor på flykt, bara att vi försöker se och hjälpa ännu några fler.

Du kan skänka pengar via din mobil:
Ring 099-15 750 för att skänka 50 kr
Ring 090-052 20 för att skänka 200 kr
Ring 090-052 25 för att skänka 500 kr

Alternativt sätter du in pengar på vårt 90-konto 90 01 85-0 och märker inbetalningen Kunchok.

Tusen, tusen tack på förhand!

Kunchok – en förstörd by

byn raserade hus

Jordbävningen med magnitud 7,6 den 25 april 2015 totalförstörde Kunchok, en liten by i centrala Nepal. Byborna förlorade sina hem, boskap, mat och kläder. Antalet döda uppgår hittills till 123 men många saknas fortfarande och många blev allvarligt skadade. De flesta i byn är nu hemlösa utan elektricitet och kommunikationsmöjligheterna är mycket små.

Seti Devi Primary School

kartavägen till byn

I april 2015 förstörde jordbävningarna i Nepal skolan Seti Devi Primary School där 128 barn fick sin undervisning. Skolan låg i byn Kunchok som är väldigt svår att ta sig till trots att den ligger nära huvudstaden Katmandu. Idag undervisas barnen i de tält som används som bostad för byns innevånare under nätterna, vilket inte är en hållbar lösning. Make a Kid Smile har tillsammans med Rotary startat en insamling för att bygga upp skolan igen. Det behövs 20 000 USD för byggnad, möbler, toaletter och vattentank. Följ arbetet i den här bloggen.

 

Sigma Higher Secondary School i Nepal gör lerstatyer

Dharahara-tornet förstördes i första jordbävningen i Nepal och kvar återstår bara en våning.

PGM High School i Nepal ritar sina upplevelser från jordbävningarna

 

Min erfarenhet av jordbävningen – Santoshi

MY EXPERIENCE ABOUT EATHQUAKE

SANTOSHI BALAMI

SIGMA H.S SCHOOL

The dark day for Nepal, 25th April. It was the day of Saturday. I was returning from village as I had gone there to attend some kind of puja on wednesday.

I was on the way of Pharping and the time was 11:58am. I didn’t recognize the shock but I saw a roof falling down on other side of the hill. The mud of that house was blowing so roughly that whole hill was unseen and the way was blocked. At first, I thought the epicenter of the earthquake was on other country and we just feel the small shock but I was wrong earthquake was first strike in Nepal and the epicenter was Gorkha, Barpak. I was shocked with the situation that earthquake has bought. Everone were busy with their cellphone talking to their relatives. There was a tenson and tears on their face. I was shocked and I look at my cell phone but the network was busy so I switch off my phone n on it again and continuously the phone rang. Everybody were worrying about me as I was travelling alone. I got pause fpr a while because I don’t have thought of the situation that I had just faced. After some hours I reached Kathmandu, kalanki. I rome around to many places like sundhara, basantapur, kritipur. Everywhere the house and roads were demolished.

As I was late to reach home everybody scolded me, my friends, my family as my phone was off. It was such a frightening moment that many house were destroyed and the dead body were of large number. The days was such a adventurous but looking to many peoples around me I was hurted also. The situation was very critical. And the next day of earthquake I went to thankot, chekpost as there was my aunt’s house. It was a safe place to live to survive from earthquake. Almost for 5 days I stayed there but the situation was same and I decide to go to my own village then I went to my village. I stayed there for 2 weeks and I thought the day was normal so I return back. My school was closed so I don’t have work to do I join the I 2 we (NGO) volunteer. My work was to help patient in trauma center. Some days I word there and there was a rally on 29 Baisakh, we were on the way when the second earthquake strikes at 12:56 pm. We all volunteer rush toward Tudikhel for the protection after a while I return to trauma centre. The hospital was full of patient within a minute. There was no empty ward for the patient. L0oking towards the patient condition I decide to return home as my parents were worrying about me . I help for a while but when a patient die in front of me I can’t control my tears and return back to home. On the way the condition was really very bad. The situation was like before. And this time I feel the earthquake of 7.4 hector.

The same daily routine repeats on my life as I had on firth earthquake. Many time the aftershock strikes and for me the day was adventurous but looking towars other situation it was really the worst day for Nepal, the dark day for Nepal. All the Nepalese will never gonna forget these days in their entire life. Everyone are in a hope that one day Nepal will be like before and all of we will rise again. The sun will rise again.

Lämna din hälsning här